Framtidens Kiruna
Framtidens Kiruna analyserar och kritiserar de för det gamla Kiruna förödande planer som LKAB, myndigheter, tjänstvillig media och politiker har aviserat.
Jag som är ansvarig för denna hemsida heter Johnny Ejemalm. Jag är född och uppvuxen i Kiruna och bor tillsammans med min fru i ett egnahem i centrala Kiruna. Jag har doktorerat i teoretisk fysik vid Uppsala Universitet och har sedan dess, fram till min pension 2021, varit verksam som universitetslärare, prefekt och utbildningsledare, mestadels inom området rymdteknik vid Luleå Tekniska Universitet med placering ömsom i Luleå och ömsom i Kiruna.
Gruvbolaget LKAB har aviserat i form av diktat att större delen av det kvarvarande äldre och centrala Kiruna, 850 fastigheter med bostäder för 6000 människor, skall rivas för att de skall kunna fortsätta med gruvdrift. De vill därför förlita sig på hot om tvångsvis övertagande av egnahem och andra fastigheter via expropriation.
Ett marknadsvärde på en tjänst eller vara som t ex ett egnahem, fastställs vid en frivillig uppgörelse mellan en köpare och säljare. Det är aldrig högre än vad en köpare är villig att betala och aldrig lägre än vad en säljare är villig att acceptera. Ett marknadsvärde på en fastighet har aldrig fastställts i domstol och är inget som teoretiskt kan fastställas av någon analytiker på fastighetsmarknaden. Beräkning av ett uppskattat pris vid försäljning av en viss fastighet, med ledning av försäljning av någorlunda jämförbara objekt som har sålts på marknaden, är inte marknadsvärdet. Man skulle med en sådan falsk logik lika väl kunna fastställa i domstol att marknadsvärdet är det lägsta pris som en säljare kräver. Uttrycket LKAB betalar ”marknadsvärdet” + 25% är alltså falskt.
Utilitarismen brukar uttryckas med devisen: ”Största möjliga lycka till flest antal människor”. Det är det resonemanget som ligger till grund för expropriationsargumenten: att s k allmänna intressen skall väga tyngre än enskildas intressen i vissa fall. Men den som är anhängare av utilitarismen måste då också tycka att USA har bättre rätt till Grönland än lilla Danmark och att Ryssland har bättre rätt till Ukraina än ukrainarna själva. Då duger inte utilitarismen, men gentemot egna medborgare i landet ändrar man falskeligen åsikt. Ett egnahem står för den enskilde i samma förhållande till staten, som det lilla landet står i förhållande till stormakter. Expropriation av egnahem utgör ett övergrepp mot människor.
LKAB har 3 anständiga alternativ:
- Köp fastigheter till marknadsvärde med fri vilja utan hot om expropriation de fastigheter som de anser sig behöva för fortsatt brytning med nuvarande brytningsmetod.
2. Ändra brytningsmetod till mer småskalig brytning, så att det inte uppstår skador utanför nuvarande påverkansområde samt säkra berget så att det inte sker progressiv rasrisk utanför nuvarande påverkansområde.
3. Upphör med brytning i Kiirunavaara och säkra berget. Detta alternativ framhålls ofta som att det skulle leda till stor befolkningsminskning för Kiruna, men det är inte sant om radikala beslut fattas.
Johnny Ejemalm, kirunabo
Till Riksrevisionen
Denna skrivelse rör specifika myndigheters ansvar och agerande vid en specifik händelse samt statens övergripande ansvar för människors liv och hälsa.
Den 18 maj 2020, kl. 03:11 inträffade ett stort ras i LKABs gruva i Kiirunavaara. Raset som i LKABs terminologi beskrivs som en seismisk händelse är det största raset i LKABs historia. Raset registrerades som en jordbävning med magnituden 4,2 på momentmagnitudskalan, vilket översteg vad LKAB själv kunde mäta med sina geofoner, vilket därmed också visar att händelsen i jordbävningsavseende låg utanför vad LKAB trodde var möjligt. Gruvan stängdes ned och olika sektioner av gruvan togs i bruk vartefter under de därpå kommande dagarna, men det område där raset inträffade är för alltid avstängt och kommer aldrig att tas i bruk. I augusti samma år uppges att produktionen i gruvan är uppe i 80% av vad den var före raset. Vid raset som inträffade på natten var bara ett mindre antal personer nere i gruvan och ingen i rasområdet. Med tanke på att så stora delar av gruvan stängdes så att produktionsbortfallet några månader efteråt blev 20% och att flera hundra personer arbetar nere i gruvan på dagtid så är det rimligt att anta att flera tiotals personer hade kunnat omkomma om raset hade inträffat på dagtid, vilket det lika gärna kunde ha gjort eftersom raset inte triggades av någon specifik aktivitet i gruvan vid den aktuella tidpunkten.
De tillsynsmyndigheter som är närmast involverade vid denna typ av händelse är Arbetsmiljöverket, Bergsstaten och Länsstyrelsen i Norrbottens län. Jag har hos dessa myndigheter begärt ut alla handlingar som har att göra med raset den 18 maj 2020.
Arbetsmiljöverket
Arbetsmiljöverket ska tillämpa arbetsmiljölagen som uttalar att lagen syftar till att förebygga olycksfall i arbetet. Arbetsmiljöverket skall därvid utöva tillsyn över verksamheter. I 7 kap. 8 § Arbetsmiljölagen stadgas följande: ”Om det finns ett missförhållande i skyddshänseende beträffande […] ett utrymme under jord som har upplåtits för arbete eller personalutrymme, kan Arbetsmiljöverket meddela förbud enligt 7 § mot en sådan upplåtelse till dess angiven åtgärd har vidtagits med […] utrymmet.”
LKAB anmälde raset som ett tillbud till Arbetsmiljöverket 2020-05-27. Samma dag skickar verket ett meddelande till LKAB där verket anmodar LKAB att utreda orsakerna till raset och genomföra de åtgärder som behövs för att förebygga att det händer igen. Verket vill ta del av den utredning LKAB skall göra och ger en del instruktioner om vad utredningen skall innehålla. LKAB skickar sin 14-sidiga utredning till verket 2020-08-02, varefter Arbetsmiljöverket i ett kortfattat meddelande 2020-10-26 avslutar ärendet med följande lakoniska kommentar: ”Arbetsmiljöverket bedömer att er utredning och era åtgärder inte ger anledning till några ytterligare tillsynsinsatser från vår sida.” I min korrespondens med Arbetsmiljöverket framgår att verket inte anlitat någon expertis utanför verket för bedömning av LKABs utredning. Ej heller finns något spår av att det förekommit någon intern utredning eller diskussion inom verket i avsikt att utvärdera LKABs utredning. Inga interna dokument i ärendet har upprättats.
Man kan inte begära att Arbetsmiljöverket inom sin organisation har all den expertis tillgänglig för att bedöma att åtgärderna som LKAB föreslagit är tillräckliga för att förebygga att liknande händelser inträffar i framtiden, framförallt kompetens inom bergmekanik och seismik. Det kan därför sättas ifråga huruvida Arbetsmiljöverket har gjort en självständig bedömning av ärendet. Arbetsmiljöverket har inte visat att man har kompetensen att bedöma om de av LKAB föreslagna åtgärderna är tillräckliga.
Enligt Arbetsmiljöverkets statistik för år 2020 så utfärdade verket ca. 1500 föreläggande/förbud och gjorde ca. 200 åtalsanmälningar.
Bergsstaten
Bergsstaten har bland sina uppgifter bl.a. att tillse att den som ansöker om undersökningstillstånd och senare bearbetningskoncession enligt minerallagen har förutsättningar för den aktuella gruvverksamheten. Bergsstaten skall utöva tillsyn över efterlevnad av lagen.
LKAB skickar en 2-sidig seismisk rapport om händelsen den 18 maj 2020 till Bergsstaten 2020-05-18. När jag efterfrågar handlingar från Bergsstaten som reaktion på denna händelse får jag som svar att de inte kan hitta någon sådan handling. Det framstår alltså som att Bergstaten inte har utövat tillsyn över LKAB med anledning av händelserna den 18 maj 2020, specifikt om LKAB har förutsättningar för fortsatt gruvdrift i Kiirunavaara.
Länsstyrelsen (Lst) i Norrbottens län
Länsstyrelsens registrator kan inte hitta några handlingar som berör händelserna den 18 maj 2020 i LKABs gruva Kiirunavaara. Dock framgår att Länsstyrelsen (Lst) varit aktiva med att ställa frågor till LKAB vid de egenkontrollmöten som Lst haft med LKAB. I LKABs protokoll från ett sådant möte 2020-09-23 ställer Lst frågan ”om lkab tagit höjd för större ras/fortskridande ras och bergutfall i och med att brytningen når allt djupare, som en konsekvens av åtföljande ökande bergsspänningar?” Från mötet framgår också följande: ”….länsstyrelsen menar att om inte tillräcklig hänsyn tas till nämnda påkänningar och tillräckliga förstärkningsåtgärder/gruvbrytningslayouter vidtas kan det på sikt riskera ytterligare storskaliga ras som i sin tur kan påtagligt försvåra fortsatt gruvbrytning/malmbrytning…..”. ”Vidare framförde länsstyrelsen frågor och synpunkter på hur eventuella bristfälliga bergförstärkningar och brytningslayouter från längre tillbaka i tiden kan inverka på de ökande spänningarna på djupet och hur sådana eventuella brister kan åtgärdas och/eller kompenseras.”
I ett egenkontrollmöte som Lst hade med LKAB 2021-12-09 ställer Lst en rad relevanta frågor till LKAB om ett antal åtgärder bolaget vidtagit eller kanske bör vidta som en följd av raset den 18 maj 2020.
Det saknas spår av att Lst gjort någon egen bedömning av de svar LKAB givit på olika frågor och specifikt om de olika åtgärderna LKAB gjort eller föreslagit är tillräckliga.
Diskussion
Eftersom LKAB till 100% ägs av staten så innebär granskningen utförda av myndigheterna ovan, i den mån den kan sägas förekomma, att staten granskar staten. Under år med goda järnmalmspriser är LKAB mycket lönsamt. Under år 2020 omsatte LKAB 33,9 miljarder kronor och rörelseresultatet blev 11,7 miljarder kronor. Ägaren staten fick en utdelning på 5,9 miljarder kronor. Påföljande år 2021 omsatte LKAB 48,8 miljarder kronor och rörelseresultatet blev 26,9 miljarder kronor. Ägaren staten fick en utdelning på 12,4 miljarder kronor. Den största delen av dessa vinster emanerar från gruvan i Kiirunavaara.
I den analys som LKAB själv gjort om orsaken till raset är huvudanledningen att man haft en brytningsteknik som lett till för breda orter i berget med påföljd att de omgivande stödpelarna successivt blivit för smala och därmed inte kunnat bära det överliggande berget. Det framstår som att man kan se en koppling mellan denna riskabla brytningsmetod och vinstkrav och lönsamhet för verksamheten. Att märka är att Arbetsmiljöverket har ett insynsråd med ledamöter utsedda av regeringen.
Den övergripande frågan är om gruvbolaget har kompetens att bedriva gruvverksamhet på de djup som gruvverksamheten numera bedrivs på i Kiirunavaara och på de framtida djup som man planerar. ”Trial and error” får inte vara en verksamhetsstrategi, där olyckan händer först varefter man vidtar åtgärder. Man skall ha sådan kompetens för en verksamhet så att olyckor inte inträffar. Om raset hade inträffat på dagtid så är det möjligt att antalet dödsoffer hade överstigit arbetsmiljökatastrofen när Sandöbron rasade 1939-08-31 med 18 dödsoffer som följd. Om en raskatastrof i Kiirunavaara med stort antal dödsoffer inträffar längre fram i tiden, vem har då ansvar om ”trial and error” är en ursäkt och tillsynsmyndigheter med sitt icke-agerande har gett sin absolution därtill.
Vad bör granskas av Riksrevisionen?
Har de inblandade myndigheterna agerat korrekt enligt gällande regelverk, förordningar och lagar?
Bör regelverk, förordningar och lagar vara annorlunda?
Hade någon på LKAB straffrättsligt ansvar för händelsen? (Det kan nog inte Riksrevisionen svara på, men frågan är egentligen om någon av tillsynsmyndigheterna borde ha rest frågan.)
Är tillsynen korrumperad av att det är staten som granskar staten med potentiellt mycket stora ekonomiska och samhälleliga effekter beroende på utfallet av granskningen? (Jag är medveten om att jag begär att staten (Riksrevisionen) granskar hur staten (tillsynsmyndigheterna) granskar staten (LKAB)!)
Avslutande kommentar
Hur skulle händelsen ha utretts? För undertecknad är den logiska reaktionen på en så allvarlig händelse att LKAB av en tillsynsmyndighet beordras att avbryta gruvdriften i Kiirunavaara till dess att från LKAB oberoende expertis, anlitad av myndigheten, har fastställt att fortsatt gruvbrytning är säker, även efter föreslagna ändringar av brytningsmetodik föreslagna av LKAB, om det nu alls är möjligt. Det är viktigt att granskning och utvärdering av säkerheten vid gruvbrytning efter en sådan här allvarlig händelse görs av extern expertis, helst utländsk, som inte tar hänsyn till ekonomin för bolaget och nationen.
Kiruna den 18 november 2025
Johnny Ejemalm
Hermelinsgatan 48
98133 KIRUNA
Riksrevisionen skriver på sin hemsida att ”Riksrevisionen inte ägnar oss åt samhällsutveckling eller ansvarsutkrävande”. De skriver också att ”Vi avgör självständigt vad som ska granskas, vilket innebär att vi inte inleder granskningar för att någon begär eller föreslår det.” De skriver vidare att ”sådan information [kan] bredda vår bas av kunskap och erfarenheter”. Det är en småbarnsattityd av ”själv vill jag”. Att de inte vill besväras av information om missförhållanden hos statliga myndigheter står tydligt.
Det är lätt att på Riksrevisionen hemsida se hur Riksrevisionen kritiserar missförhållanden hos statliga myndigheter, men inte hur Bergsstaten, Arbetsmiljöverket och Länsstyrelsen i Norrbottens län behandlade gruvraset i Kiirunavaaragruvan.
LKAB vill gärna framhålla sig själv som ett avancerat världsledande företag med hög kompetens. Många arbetsuppgifter inom företaget består av hedervärda, men enkla arbeten som innebär att vrida på rattar, dra i spakar och trycka på knappar. Visst finns det också avancerad teknik inom företaget, men det mesta av den tekniken tillhandahålls av företag som Sandvik, SKF, ABB, EPIROC, Volvo m.fl, där LKAB-anställda opererar, underhåller och reparerar. Men det finns i alla fall ett kompetensområde LKAB äger och där bolaget ska, eller i varje fall borde ha, världsledande kompetens och det är bergmekanik, dvs att förstå bergets egenskaper och hur det påverkas av gruvbrytning. Men det har man inte! Den 18 maj 2020 skedde ett stort helt oförutsett ras i Kiirunavaara gruva. Raset var större än vad LKABs geofoner kunde mäta, vilket visar att raset var större än vad LKAB trodde var möjligt. Hade raset skett några timmar senare hade många människor omkommit.
Myndigheten Bergsstaten skall för att ge undersökningstillstånd och senare bearbetningskoncession tillförsäkra sig om att det ansökande företaget har kompetens för verksamheten. Det framstår som logiskt att om företaget sedan uppvisar allvarlig inkompetens, så har koncessionen givits på felaktiga grunder och följaktligen borde koncessionen återkallas av Bergsstaten, eller så borde brytningen avbrytas av någon annan myndighet som Arbetsmiljöverket som skall vaka över säkerheten för arbetare. Men så har inte skett. Länsstyrelsen i Norrbottens län ställer en rad relevanta frågor till LKAB efter raset, men Länsstyrelsens har inte utvärderat om fortsatt gruvbrytning är säker.
”Trial and error” skall inte vara en tillåten bearbetningsmetodik. LKAB har helt enkelt inte kompetens att säkert bryta malm i Kiirunavaara. Även om bolaget vidtagit åtgärder och ändrat brytningsmetodik efter raset, så går brytningen allt djupare och under andra geologiska förhållanden, så det är inte säkert att ny brytningsmetodik är säker framöver.
LKAB är inte ett Kiruna- eller Malmbergsföretag. Det är ett Luleå- och Stockholmsföretag, där styrelse resp. ägare är belägna. Den inkompetens som LKAB uppvisade innebär också att man inte kan ta bolagets bedömningar för sanna. De enormt stora påverkningar på samhället en fortsatt gruvbrytning skulle innebära gör att det är absolut nödvändigt att det finns villiga, kompetenta och okorrumperade myndigheter som granskar LKAB.
Johnny Ejemalm, kirunabo
När NSD inte hade publicerat min insändare vände jag mig efter någon vecka till redaktören för insändarsidorna och frågade om de skulle publicera. Jag fick inget svar! Jag ställde under en lång tid därefter frågor om det var något som var fel, oklart, något som behövde ändras? Jag fick aldrig något svar.
Raset i Kirunagruvan var av en sådan art att det hotar gruvans existens och därmed inte bara gruvverksamheten i Kiruna och Mamberget (som ju har liknande förhållanden som Kirunagruvan ur risksynpunkt), utan också en stor del av arbetsmarknaden i Luleå (järn- och stålverk, metallindustri och motiveringen för ett tekniskt universitet).
LKAB är ett Luleå- och Stockholmsföretag där ledning och ägare är placerade. De tre myndigheter (Bergsstaten, Arbetsmiljöverkets lokalavdelning, Länsstyrelsen) som hade ansvar för tillsyn av gruvverksamheten i Kirunagruvan är alla baserade i Luleå. Sedan Norrbottenskuriren upphörde med sin bevakning i Malmfälten finns det bara en regionaltidning som bevakar Malmfälten, NSD, och de vill inte veta av något ifrågasättande av LKABs planer på fortsatt gruvbrytning i Kiruna och därmed ett förstörande av staden. Luleåtidningen NSD kan rapportera om människors känslor inför hotande rivningar, känslor säljer bra, och det hotar ju inte fortsatt gruvbrytning.
Till Riksrevisionen
Denna skrivelse rör de ekonomiska förutsättningarna för det statliga gruvbolaget LKABs fortsatta drift av dess järnmalmsgruva i Kiruna. Den innefattar en begäran att Riksrevisionen genomför en fördjupad granskning av dessa förutsättningar.
Inledande kommentar
Riksrevisionen har genomfört en granskning av LKABs planer på att tillverka järnsvamp i en strävan mot s.k. klimatneutralitet. Denna granskning utmynnade i en rapport RiR 2025:7. Min begäran rör inte denna frågeställning.
LKAB har också planer på att exploatera den så kallade Per Geijer-malmen, en från Kiirunavaara-malmen österut belägen separat fyndighet, som förutom järnmalm också innehåller fyndigheter av de (oegentligt benämnda) s.k. sällsynta jordartsmetallerna. Min begäran rör inte denna frågeställning.
Min begäran avser de ekonomiska förutsättningarna för den fortsatta driften av utvinningen av Kiirunavaara-malmen.
Kiirunavaara-malmen
Denna malmkropp består av en ca. 4 km lång skiva i nord-sydlig riktning med en tjocklek på flera tiotals meter som stupar ner med en lutning på 60°. Järnmalmen utvinns numera under jord från en s.k. huvudnivå som ligger 1365 meter under den bortsprängda delen av Kiirunavaaras topp. Malmkroppen upphör efter detta djup i dess södra del men fortsätter nedåt i dess norra del. Denna norra del beräknas fortsätta till ett djup av minst 2000 meter. Den norra delen sträcker sig dock under Kiruna stad och LKAB har därför aviserat en önskan att stora delar av Kiruna stad skall rivas härför inom 10 år. Detta innefattar 850 fastigheter med boende för 6000 människor. LKAB har räknat med att detta skulle kräva ett kapital på 22000 Mkr. Det är därför av yttersta vikt att de ekonomiska förutsättningarna för dessa planer granskas med stor omsorg. Eftersom rivningar måste föregå exploatering av malmen, så kan man mycket väl hamna i den situation att det efter rivningarna befinns att utvinningen av malmen inte längre är lönsam. Men det är ju också en riksangelägenhet att tiotals miljarder kronor inte förslösas på projekt med osannolika förutsättningar att bli lönsam.
De ekonomiska förutsättningarna
Lönsamheten för LKAB är starkt beroende av framförallt två faktorer, Järnmalmspriset, tillsammans med olika påslag för järnmalmskvalitet, samt Dollarkursen gentemot den svenska kronan. I LKABs årliga års- och hållbarhetsredovisningar genomförs en känslighetsanalys av hur dessa två faktorer påverkar lönsamheten. Känslighetsanalysen innefattar även påverkan från två andra faktorer, Kostnader och Leveransvolymer som dock inte har samma dignitet/variation som de ovannämnda två faktorerna.
Eftersom en framtida gruvbrytning av Kiirunavaara-malmen måste ske på större djup än den nuvarande kan man anta att Kostnaderna snarare ökar än minskar och att därmed lönsamheten snarare minskar än ökar som effekt av denna faktors påverkan.
LKAB vill gärna att det blir dubbelspår på malmbanan mellan Kiruna och Narvik för att kunna öka Leveransvolymerna och därmed lönsamheten. Men om ett sådant projekt, som möjligtvis skulle kosta uppåt 50 miljarder kronor, genomförs av Trafikverket, skulle det innebära att hela risken tas av Trafikverket medan LKAB bara skulle behöva betala de årliga trafikavgifterna. Trafikverket har inte initierat något projekt med dubbelspår på malmbanan. Det är därför troligt att Leveransvolymerna inte kan öka i någon betydande utsträckning, trots att Trafikverket genomför en del förbättringar i form av utökade mötesspår. Malmbanan utnyttjas redan nu på gränsen av sin kapacitet vad gäller trafiktäthet och belastning. och det är möjligt att man måste se återkommande avbrott av leveranser av olika orsaker som en naturlig del i fortsättningen. Återstår alltså som väsentliga påverkansfaktorer Dollarkurs och Järnmalmspris.
Följande tabell visar fluktuationen av LKABs lönsamhet och dess koppling till Dollarkurs och Järnmalmspris inom tidsperioden 2010-2025:
Notera att Dollarkursen varierar med en faktor 10,61 / 6,50 = 1,632 från högsta till lägsta värde och att Järnmalmspriset varierar med en faktor 167,79 / 55,21 = 3,0391 från högsta till lägsta värde och slutligen att Rörelseresultatet varierar från +26898 Mkr till -7156Mkr.
LKABs känslighetsanalys för åren 2023 och 2024 anges nedan (hämtat ur LKABs års- och hållbarhetsredovisning för år 2024)
Analysen visar vilken förväntad effekt en förändring på 10 % (upp eller ner) av någon av de fyra faktorerna skulle ge på rörelseresultatet. Någon känslighetsanalys för 2025 har ännu inte publicerats, men kommer väl i den fullständiga års- och hållbarhetsredovisningen för 2025. Leveransvolymen för 2025 har i bokslutskommunikén för 2025 angetts till 25,8 Mt. Man kan från årsredovisningar se att det finns ett ganska nära samband mellan Omsättningen och det som kallas Exponering i tabellen ovan. För år 2025 var Omsättningen 33325 Mkr enligt bokslutskommunikén. I sin tur finns det naturligtvis ett samband mellan värdena för Dollarkurs och Exponering. (Omsättningen kommer ju från i huvudsak försäljningen av järnmalm i dollar.) (Överhuvudtaget följs ju värdena för de fyra faktorerna åt; om ett av värdena är högt, så är de andra värdena också höga.)
Rörelseresultat för 2025 belastas av en ovanligt hög avsättning på 4,2 Mkr (gentemot tidigare års avsättning) för vad LKAB kallar ”samhällsomvandling”, där måhända en försvarlig del är avsättning för förmodade framtida kostnader om LKAB får som de vill och stora delar av Kiruna stad rivs. Med en avsättning mer i linje med tidigare års avsättning för ovan nämnda ändamål skulle Rörelseresultatet vara högre.
I min fortsatta analys exkluderar jag därför större delen av ovan nämnda avsättning för framtida ”samhällsomvandling” och tar som utgångspunkt ett justerat Rörelseresultat för 2025 på 7000 Mkr (istället för det faktiska på 3274 Mkr) och räknar med att en förändring på 10% av Dollarkurs resp. Järnmalmspris ger för vardera faktorn en förändring på årligt Rörelseresultatet på ~3000 Mkr, i enlighet med känslighetsanalysen för 2024.
Effekter av Dollarkurs
Dollarns värde har fallit under 2025 och fortsatt under 2026. Aktuell Dollarkurs för februari 2026 enligt Riksbanken (medelvärde för februari 2026): 8,99. Denna kurs innebär en sänkning på ca. 8,5% gentemot genomsnittsvärdet på 9,82 för 2025. Effekten på Rörelseresultatet blir alltså en sänkning på ca 2500 Mkr (~8,5/10 av 3000), vilket ger som ny utgångspunkt för Rörelseresultatet på 4500 Mkr inför analysen av Järnmalmsprisets påverkan.
Effekter av Järnmalmspris
I enlighet med känslighetsanalysen för 2024 räknar jag med att en förändring av Järnmalmspriset på 10% jämfört med det genomsnittliga priset på järnmalm för år 2025 som var 102,36 US$/ton ger en effekt på rörelseresultatet på ~3000 Mkr. Som översta tabellen ovan visar, så fluktuerar Järnmalmspriset stort och är beroende av förändringar med global räckvidd. Det finns samstämmiga prognoser från analysinstitut över Järnmalmspriset utveckling för de kommande 5 – 10 åren, eller i varje fall dess riktning. Framförallt två påverkansfaktorer har pekats ut.
Den ena är Kinas övergång till en ekonomi som minskar den inhemska efterfrågan på stål för konstruktioner och infrastruktur. Den kinesiska stålindustrin kan därmed komma att efterfråga mindre järnmalm än tidigare och förväntas också öka sin export av stål för att fylla sin inhemska kapacitet för stålproduktion, vilket leder till förväntan om lägre globala stålpriser. Båda effekterna leder till förväntan om lägre priser på järnmalm. Den minskade efterfrågan på stål från Kina som analytiker har förutsett, antas motverkas i viss mån av ökad efterfrågan från andra delar av världen, där särskilt Indien och Vietnam har nämnts. Denna ökade efterfrågan tros dock inte väga upp effekten av den minskade kinesiska efterfrågan.
Den andra påverkansfaktorn är den i slutet av 2025 öppnade gruvan Simandou i Guinea i Västafrika. Gruvan förväntas vid full produktion ge en årlig produktion på 120 Mt (att jämföra med LKABs totala leveransvolym på 25,8 Mt för år 2025) och hålla en genomsnittlig järnhalt på 65,8% (att jämföra med Kiirunavaaras 59,3%). Denna höga järnhalt gör Simandou-malmen väl lämpad för produktion av masugnspellets och direktreduktionspellets (DR-pellets) och konkurrerar därmed direkt med LKABs premiumprodukter. Även de globalt sett största järnmalmsproducerande länderna, Australien och Brasilien har planer på att öka produktionen.
Det är framförallt dessa två faktorer som har lett till att analysinstitut förutspår en nedgång i järnmalmspris för de närmaste 10 åren. Det finns naturligtvis en mängd olika prognoser med olika värden, men de har dock den gemensamma nämnaren att de pekar nedåt. Jag ber därför AI att ge en sammanfattning på det prognostiserade priset för 62%-ig järnmalm från olika analysinstitut. Resultatet som gives är
| År | US$ / ton |
| 2026 | 90 – 95 |
| 2027 – 2030 | 78 – 85 |
| 2035 | 95 (S&P) 70-80 (BMI) |
Med ledning av nedanstående tabell, där jag använt medelvärden från tabellen ovan och jämfört med vad dessa värden skulle ge för effekt på det årliga Rörelseresultat för LKAB, beräknas den ackumulerade effekten på Rörelseresultat för kommande 10-årsperiod.
| År | Prognos järnmalmspris 62% Fe [US$ / ton] | Jmf pris LKAB [US$ / ton] | Diskrepans [US$ / ton] | Diskrepansen uttryckt i procent av 102 US$/ ton [~%] | Effekt på Järnmalmspris (10% – 3000 US$) [MUS$]] | Utgångspunkt Rörelseresultat 2025 enligt ovan [MUS$] | Prognosticerat årligt Rörelseresultat [MUS$] |
| 2026 | 93 | 102 | −9 | −8,8 | −2640 | 4500 | 1860 |
| 2027 | 82 | 102 | −20 | −19,6 | −5880 | 4500 | −1380 |
| 2028 | 82 | 102 | −20 | −19,6 | −5880 | 4500 | −1380 |
| 2029 | 82 | 102 | −20 | −19,6 | −5880 | 4500 | −1380 |
| 2030 | 82 | 102 | −20 | −19,6 | −5880 | 4500 | −1380 |
| 2031 | 85 | 102 | −17 | −16,6 | −4980 | 4500 | −480 |
| 2032 | 85 | 102 | −17 | −16,6 | −4980 | 4500 | −480 |
| 2033 | 85 | 102 | −17 | −16,6 | −4980 | 4500 | −480 |
| 2034 | 85 | 102 | −17 | −16,6 | −4980 | 4500 | −480 |
| 2035 | 85 | 102 | −17 | −16,6 | −4980 | 4500 | −480 |
| Summa 2026 – 2035 | −6060 |
Det skall sägas att det naturligtvis finns stora osäkerheter i den här typen av prognoser,
men jag har försökt att beräkna det troligaste. Det finns prognoser som talar om att priset på järnmalm kan sjunka till 60 – 70 US$/ton framåt 2030. I ovanstående analys ingår inte den av LKAB beräknade kostnaden på 22 000 Mkr för den s.k. ”samhällsomvandlingen” under de närmaste 10 åren. Sammanfattningsvis kan man alltså beräkna det troligaste totala Rörelseresultatet för åren 2026 – 2035 till (~-6000-22000=) -28 000 Mkr om LKAB skulle få sin vilja igenom och fortsätta att exploatera Kiirunavaara-malmen på större djup än det nuvarande. Skulle de mer pessimistiska scenarierna på Järnmalmspris neråt 70 US$/ton bli verklighet på 2030-talet skulle man få addera mer än ~20 000 Mkr till förlusterna.
Andra faktorer som kan påverka LKABs lönsamhet
Transportkostnader – sjöfart
En stor del av LKABs produkter exporteras till stålverk i Europa och LKAB har ibland benämnt sig som Europas hemmagruva. De stora producentnationerna Australien och Brasilien ligger ju på stora avstånd från Europa. Den nya gruvan Simandou ligger dock betydligt närmare, är flera gånger större än LKABs gruvor och har järnrikare malm. Fraktkostnaden från Simandou-gruvans utskeppningshamn Conakry, Guinea till Rotterdam är troligtvis ca. 10 US$/ton dyrare än frakten från Narvik till Rotterdam, knappast någon avgörande skillnad då Simandougruvan är öppet dagbrott medan LKAB-malmen bryts djupt under jord. Såväl anrikningskostaderna som brytningskostnaderna bör vara billigare för Simandou-gruvan än för Kiirunavaara-gruvan. Avståndet från Conakry till Gibraltar för vidaretransport till kunder i mellanöstern och Asien är/ mindre än avståndet från Narvik till Gibraltar.
Politisk risk
Järnmalm hör inte till de av EU listade 34 mineraler och metaller för vilka EU vill skydda sig mot utländsk konkurrens för att befrämja samhälle och välfärd. Alla de stora producenterna, Australien, Brasilien och nu senast Guinea, är vänskapligt sinnade länder och Europa behöver inte befara att bli avskuren från försörjning med järnmalm av politiska skäl.
Europeiskt konkurrensskydd
EU är engagerad i vad som brukar benämnas som en strävan mot klimatneutralitet, med innebörden i det här sammanhanget att man med importtullar vill skydda sig mot stålproduktion som producerar mycket koldioxid, vilket gynnar producenter som levererar järnmalm med högt järninnehåll som masugnspellets eller DR-pellets, vilket gynnar LKAB, men som framhållits ovan , även Simandou. Denna politik leder till att produkter tillverkade av stål i Europa (bilar, fartyg, verkstadsprodukter, maskiner, rör, räls, balkar, armeringsjärn, konsumentprodukter, m.m.) kommer att bli avsevärt dyrare än produkter tillverkade på annat håll där dessa restriktioner inte gäller. Kritiker har talat om att detta riskerar att leda till en avindustrialisering av Europa, en process som redan har påbörjats. Det får betraktas som högst osäkert om denna politik är hållbar för den europeiska industrins vidkommande. Om man t.ex. inte kan producera bilar som kan konkurrera på världsmarknaden utan får hålla sig till skyddad produktion i Europa för europeer, så blir dessa bilar så dyra så att färre människor får råd med dessa och efterfrågan på stål och därmed järnmalm sjunker i tillägg till att efterfrågan också sjunker för att exporten av dyra bilar sjunker.
Premiumpris
Marknaden betalar ett premiumpris för järnmalm som har högre kvalitet än referenskvaliteten 62% Fe CFR China. LKAB anger i sin bokslutskommuniké att genomsnittspremien år 2025 Q4 för masugnspellets var 24 US$/ton och att den för DR-pellets var 46 US$/ton. Det premiumpris som varit är ju inräknat i det Rörelseresultat som presenterats, så frågan är egentligen om premiumpriset kommer att öka, minska eller förbli oförändrat. Den frågan återfaller på punkten ovan, d.v.s. om man av klimatpolitiska skäl vill öka efterfrågan av en större andel högkvalitativ järnmalm. Simandougruvan tillför dock genom sin existens redan en sådan högre andel till världsmarknaden, så frågan om framtida premiumpriser får i mitt tycke lämnas öppen.
Kan negativa resultat under en period överbryggas med insatser från uppbyggt realiserbart kapital?
LKAB redovisar i bokslutskommunikén för år 2025 ett stort eget kapital på 80 037 Mkr.
Frågan är vad som är realiserbart och vad i så fall realisationsvärdet är?
En stor del av kapitalet behövs naturligtvis för driften av gruvverksamheten, men frågan är om LKAB har realiserbara tillgångar som möjligtvis skulle kunna användas för att överbrygga en tillfällig nedgång i lönsamhet? LKAB har bl.a, ett stort antal bostadsfastigheter. En stor del av LKABs fastighetsbestånd består av fastigheter som ligger inom det s.k. påverkansområde som LKAB skulle vilja riva. Frågan är om de upptagits som en positiv post i balansräkningen, då de egentligen i ovannämnda scenario är en negativ post p.g.a. rivningskostnaderna. Likaså kan man ifrågasätta om de bostadsfastigheter som ligger i det s.k. nya Kiruna centrum och som LKAB äger, vid realisation motsvarar bokfört värde då de har mycket högre boendekostnader än vad de hyresgäster/bostadsrättsägare hade då de bebodde sina gamla lägenheter. (Dessa hyresgäster kan ha fått en rabatt på sina boendekostnader för de första åren.)
LKABs framtidsutsikter
Bolaget redovisar en snabbt försämrad lönsamhet gentemot toppåren 2021 – 2023. Nettoskuldsättningsgraden för år 2025 anges i bokslutskommunikén för 2025 till 8,4%, ifrån att under 2024 vara -15,5%. Avkastningen på det egna kapitalet för år 2025 anges till 3,7%, ifrån att under 2024 varit 11,0%. För dessa siffror spelar naturligtvis den stora avsättningen för ”samhällsomvandlingen” under 2025 Q4 på 4,2 Mdr kr in.
Som målsättning för år 2026 samt för år 2030 anges att nettoskuldsättningsgraden skall vara <60% och att avkastningen på det egna kapitalet skall vara >9%. Vidare anges i bokslutskommunikén målsättningen för utdelning för åren 2026 resp. 2030 till att vara mellan 40% och 60% av resultatet för år 2025.
Dessa siffror om avkastning och utdelning framstår i ljuset av en noggrann analys som den jag givit ovan som i högsta grad osannolik. LKAB är ett statligt bolag och ingen av de som vill gå vidare med investeringsbesluten för den fortsatta brytningen av Kiirunavaara-malmen riskerar sitt eget kapital.
Jag begär därför att Riksrevisionen genomför en noggrann och genomgripande granskning av de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt brytning av Kiirunavaara-malmen.
Kiruna den 20 mars 2026
Johnny Ejemalm
Hermelinsgatan 48
98133 KIRUNA
Riksrevisonen har som jag skrev i min skrivelse genomfört en granskning av LKABs planer på att tillverka järnsvamp (som utföll tveksam eller negativ), så det finns inte något skäl för att inte Riksrevisionen skulle göra en granskning av de ekonomiska förutsättningarna för LKABs planer på fortsatt brytning av Kiirunavaaramalmen, med de stora negativa samhällsförändringar det skulle medföra.
Man vet aldrig vad som sägs mellan skål och vägg, mellan politiker och myndighetschefer. Eller om myndighetschefer är valda för att de drivs av en för statsmakter anpasslig ideologi. Det finns alltid skäl till att vara misstänksam.
Gruvföretaget LKAB har aviserat sin önskan att till en kostnad av 22000 Mkr förstöra en tredjedel av Kiruna som en förutsättning för att fortsätta gruvdriften.
Under verksamhetsåret 2025 gjorde företaget ett rörelseresultat på 3274 Mkr, snabbt minskande från toppåret 2021 då resultatet var 26898 Mkr.
LKAB ger i sin årsredovisning för 2025 en känslighetsanalys över hur en 10%-ig förändringar av Dollarkurs och Järnmalmspris påverkar rörelseresultatet.
Dollarkurs (uppskattad effekt: 2964 Mkr)
Under 2025 var den genomsnittliga dollarkursen 9:82 enligt Riksbanken. Dollarkursen för de 5 första månaderna 2026 var 9:19, en minskning på 6,4%, så enbart därför kan man uppskatta en minskning av rörelseresultatet på i runda tal 2000 Mkr på årsbasis om nuvarande dollarkurs blir bestående.
Järnmalmspris (uppskattad effekt: 2964 Mkr)
Under 2025 uppger LKAB ett genomsnittligt globalt spotpris på 62% järnmalm på 102 USD/ton. Den nya stora gruvan i Simandou i Guinea som drivs av Rio Tinto med partners, väntas börja påverka järnmalmspriset 2026-2027. När denna gruva når sin topproduktion har den potential att årligen leverera 120 ton till marknaden, ca. 5 gånger mer än LKABs årliga leveranser. Gruvan ger högvärdig järnmalm (65%) som också väntas påverka premiumpriserna. (Mineralreserverna i Kiirunavaara håller 45,5% Fe före anrikningen.) Den höga järnmalmshalten gör att Simandou också kommer att kunna leverera masugnspellets och DR-pellets, så även premiumpriserna kan förväntas sjunka. Ledande analysinstitut förutspår att det globala järnmalmspriset kring 2029 rör sig kring 80 USD/ton och kring 85 USD/ton år 2035. Med kan uppskatta en årlig genomsnittlig minskning av rörelseresultatet för LKAB fram till år 2035 på ca. 5000 Mkr. Tillsammans med effekter av Dollarkurs och kostnader för stadsomvandling erhålls en ackumulerad förlust fram till år 2035 på 60000 Mkr.
Vi har inte fått se de underlag som förelagts styrelsen, men man kan konstatera att beslutsfattarna undviker kapitalismens stora fördel, nämligen att man för egen del kan förlora pengar och till och med gå i konkurs. Detta som driver på ansvarsfull, noggrann analys och befrämjar ansvar finns inte här. Det är inte egna pengar som tidigare VD Jan Moström, nuvarande VD Johan Menckel, styrelseordförande Anders Borg och näringsminister Ebba Busch riskerar att förlora. Se bara hur nonchalant pensionsfondernas ansvariga bemötte kritiken att de spelat bort 6 miljarder av pensionsspararnas pengar vid Northvolt-kraschen.
Johnny Ejemalm, kirunabo
Liksom min insändare om riskerna i Kirunagruvan väljer Luleå-tidningen NSD att inte publicera en insändare som ifrågasätter LKABs lönsamhet framöver. Det är ju något som hotar LKABs och därmed en stor del av verksamheter i Luleå. NSDs chefredaktör, den tidigare Kirunabon, Lenitha Andersson-Junkka och dess politiska redaktör Veronica Palm vill inte veta av något ifrågasättande av LKABs förstörelseplaner. Känsloartiklar och okritiskt vidareförmedling av LKAB-propagerande är NSDs signum.
Det är ju en skandal att det bara finns en regionaltidning som bevakar Malmfälten och denna tidning tar ensidigt parti för gruvbolaget. Antagligen finns det en kartellbildning i bakgrunden mellan Norrbottenskuriren och NSD som ju har samma ägare.
En gång i tiden kända som stridbara och oförskräckta.
Men nu – när LKAB dikterar att ytterligare en tredjedel av Kiruna skall rivas, 6000 människor skall tvångsförflyttas och 850 hus rivas – då drar grupper av flagellanter runt på Kirunas gator och ropar ut sin sorg. LKAB arrangerar möten av dagiskaraktär för kirunabor med den psykologiska avsikten att kontrollera narrativen för stadens utveckling och skapa acceptans för LKABs och kommunens planer.
Socialdemokratin har alltid varit den politiskt starka makten i Kiruna. Men troheten till partiet fick sig en knäck när den föregående rivningsvågen inleddes och kirunaborna skickade centerpartisten Gunnar Selberg till makten för att rädda vad som räddas kunde. Socialdemokraterna hade dock gjort vad som kunde göras för att ingen skulle hindra något avbrott i rivningsplanerna och låst fast överenskommelser med LKAB i avtal före valet. Så skapade man modfällda innevånare.
50 år efter den i en statarbarack uppvuxne Gunnar Strängs bortgång, och drygt 50 år efter gruvarbetarstrejken, så framträder kirunaborna som statare, så fostrade av en socialdemokrati som likt forna tiders grevar och baroner vill ha svaga undersåtar som överlåter till partiet att bestämma och på detta sätt ger partiet sitt berättigande. Det är vämjeligt att se hur svaga och undergivna kirunaborna har blivit.
Men den lokala socialdemokratin i Kiruna är själv svag. När LKAB aviserar att det är de som skall genomföra markinköp av staten och inte kommunen, så viker sig kommunalrådet för LKABs vilja. Det är inte långsökt att tro att kommunalrådet agerar efter order från högre ort. Det socialdemokratiska partiet har alltid haft en stark partidisciplin. Frågan är om det kommit direktiv från länsorganisationen i Luleå eller riksorganisationen i Stockholm hur kommunalrådet skall agera? Socialdemokratin i Norrlands inland måste utveckla den horisontella solidariteten istället för att vara den understa nivån i den vertikala maktapparaten!
Läs mer om hur Luleå påverkas av gruvverksamheten i Malmfälten i artikeln om ”Luleås naturliga förutsättningar”.
Den som styr över språket bemäktigar sig också läsarens eller lyssnarens världsbild. LKAB har gjort flitigt bruk av sådant manipulativt språkbruk. Tekniken har ofta varit att istället för att använda de ord och uttryck som bäst beskriver en händelse, om det är en händelse som naturligen skulle uppfattas negativt i allmänhetens öron, använda mer generella uttryck som avleder läsaren från de reaktioner som skulle vara naturligast.
LKAB använder taktiken att istället för att använda de ord eller uttryck som bäst beskriver en händelse ersätta dessa med mer generella ord för att på så sätt leda tankarna bort ifrån allvarliga och negativa följdverkningar av LKABs agerande.
Sålunda använder LKAB utryck som
- ”bergutfall” istället för det korrekta ”ras”
- ”seismisk händelse” och ”sättningar” istället för det korrekta ”jordbävning”
- ”stadsomvandling” istället för det korrekta ”rivning av staden”
Vad skulle du tycka om man beskrev atombombningen av Hiroshima som en ”stadsomvandling”, vilket ju är logiskt korrekt?
I en del fall kan man på omvänt manipulativa sätt vilja återgå till gängse språkbruk. När det stora raset inträffade i Kiirunavaara den 18 maj 2020, väljer en gruvchef i tidningen Dagens Arbete att urskulda LKABs ansvar med språkbruket ”jordbävningar är nästintill omöjliga att förutspå”. Men vanliga jordbävningar har djupt liggande orsaker miltals under jordytan, medan de spänningar som orsakas av gruvbrytningen med efterföljande jordbävning har orsakats av LKAB och dessa måste kunna förutses och beräknas.
Men det mest manipulativa ordvalet LKAB använder är
- ”tillsammans”
i ett sammanhang där bolaget dikterar villkoren och manipulerar ortsbefolkningen med slogans och möten av dagiskaraktär där dessa skall kunna uttrycka sina önskningar (där LKAB ändå gör som de vill i slutändan förlitande sig på minerallagen och expropriationslagen) med syftet att styra de drabbades känslor med acceptans mot att de skall drivas ut från deras hem som skall förstöras. Kirunaborna är inte mer ”tillsammans” med LKAB än Elisabeth Fritzl var ”tillsammans” med sin far Josef Fritzl i källaren i Amstetten i 24 år.
LKAB i skön förening med socialdemokratin/svaga politiker har lyckats göra undergivna och viljelösa statare av Kirunaborna som inte förmår annat än hålla sorgetåg på Kirunas gator när LKAB aviserar sina rivningsplaner av staden. Vad skulle den i statarhem uppvuxne socialdemokraten Gunnar Sträng tyckt om den utvecklingen?
Rovaniemi visar vägen!
Nedbränt av tyskarna vid Lapplandskriget 1945.
Rovaniemi ligger i det inre av finska Lappland.
Idag nära 3 ggr så stor befolkning som Kiruna kommun där också tätorten är nära 3 ggr så stor som centrala Kiruna! Rovaniemi har ingen gruva. Rovaniemi hade 64 000 invånare år 2021. Hur är det möjligt?
Den som tror att det beror på Jultomten har fel, även om den bidrar litet framförallt under säsong. Jultomten kommer inte på första plats som orsak till Rovaniemis framgång. Inte ens på andra plats. Möjligen på tredje eller fjärde plats.
Dessa är Rovaniemis framgångsfaktorer
Rovaniemi har ett självständigt universitet med 4 fakulteter, 500 doktorander och 4000 studenter.
Rovaniemi är också säte för regionförvaltningsverket i finska Lappland, dessförinnan var staden säte för länsstyrelsen. Det är alltså inte kuststäderna Torneå och Kemi som har den positionen.
Den som har Flightradar kan se hur det under säsong samtidigt i luften kan befinna sig ett tiotal trafikflygplan från städer i Europa, eller mer, till och från finska Lappland, till orter som Rovaniemi (64 000 inv., centralort 54 000 inv.), Kittilä (6 500), Ivalo (3 000), Sodankylä (8 000), Enontekiö (1800). Hur kommer det sig? En välutvecklad turistnäring med kunniga och driftiga människor!
Så skall Kiruna växa
Det finska lappländska landskapet har ingenting som inte det svenska lappländska landskapet har. Det senare har dessutom en alpin fjällvärld och obundna älvar.
Här är några av de möjligheter som Kiruna och Lappland har:
- Självständigt universitet i Kiruna.
- Omfördelning av länsindelningen, där Kiruna blir huvudort för Norra Lappland och norra Norrbotten.
- Ny regionsindelning där Lappland tillsammans med inre västra delarna av Norrbotten och Västerbotten ingår.
- Bilväg till Kebnekajse fjälldal, där högfjällshotell och Sveriges främsta skidanläggning etableras.
- Främjande av turistnäringen genom tillskapande av motorfordonsfria områden, så att landskapet består av en mosaik av av områden med snöskotertrafik och tysta områden.
- Flygplats utanför Vittangi som blir en centralort för fisketurism och naturupplevelser.
- Turistbyar med hotell, stugbyar och husbils- och husvagnsplatser.
- Gemensam marknadsföring av alla turistnäringar i Lappland gentemot södra Sverige och lämpliga marknader i Europa och Asien.
- Strandskyddet luckras upp. All sjöar och vattendrag skall kunna nås av allmänheten. De bästa stränderna, t. ex. badvänliga stränder, reserveras för allmänheten. Vissa särskilt skyddsvärda sjöar och älvsträckor fredas helt och hållet. I övrigt skall stränder upplåtas för bebyggelse.
- Självständigt universitet ger grogrund för att rymdverksamheten med kommersiella rymdföretag kan växa.
- Ju större ett samhälle är med bra infrastruktur, ju lättare är det för andra näringar att växa.
- Den militära verksamheten kan växa.
Håll med om att det är roligare att jobba med människor än med malm!
Visst kan Kiruna också ha en gruvnäring även om det inte är nödvändigt för att Kiruna skall växa. LKAB kan t. ex. bryta Per Geijer-malmen om de kan komma överens med samebyn, eller bryta malm under Kiruna samhälle med återfyllnad av gruvorterna med gråberg så att inte marken ovanför påverkas, om man nu kan få det lönsamt.
Men kom ihåg! Kirunaborna har inga vänner i Luleå. Där vill man att Kiruna skall vara en svag kommun och att alla viktiga beslut skall tas i Luleå. De är inte intresserade av att dela med sig av makt. Deras slogan är ”Om gruvan i Kiruna läggs ned måste alla flytta!”
Människor i Norrlands inland måste ta makten över sin framtid och miljö! Och det är viktigt att Ta, inte Be!
Ändrad politisk läns- och regionindelning
Makten, dvs myndigheter och domstolar är koncentrerade till kuststäderna i Norrland. Även om dess tjänstemän och domar hänvisar till lagar, så är lagarna utformade med sikte på exploatering med tillhörande miljöförstöring av Norrlands inland. Invånarna i Norrlands inland kan inte räkna med att ha några vänner vid kusten. Det är därför nödvändigt med ändrad politisk läns- och regionindelning. Så här kan det göras:
Norra Lappland och norra Norrbotten bildar en ny region och ett nytt län, Norra Lapplands län med Kiruna som huvudort.
Södra Lappland bildar en ny region och ett nytt län, kallat Södra Lapplands län, med Lycksele som huvudort.
Alternativt bildas en ny gemensam region för de båda nybildade länen ovan. Den mer avancerade sjukvården koncentreras till Gällivare och Lycksele, men sjukhus finns på fler platser.
Delar av kustkommunerna bildar ett nytt län och ny region inkluderande Luleå, Boden, Piteå, Älvsbyn, Skellefteå, Robertsfors och Umeå kommuner.
Avgränsningen mellan kustlänen och de två inlandslänen läggs på bekvämt pendlingsavstånd från kuststäderna, ca. 5 mil. Pajala, Övertorneå och Överkalix ingår i Norra Lapplands län. Öppen fråga om Kalix och Haparanda skall tillhöra detta län eller det nya kustlänet.
Jämtland och Härjedalen och kanske norra Dalarna bildar en ny region och ett nytt län, med Östersund som huvudort.
Naturligtvis kan man tänka sig andra indelningar, men ovanstående kan ses som en första idé.
Universitet
Norrlands inre är utsatt för vad som inte kan kallas för något annat än en våldtäkt på dess natur. De största miljöförstörarna är statliga Vattenfall, Sveaskog och LKAB, men det finns många fler privata miljöförstörare. Det är nödvändigt att det finns utbildat folk i det inre av Norrland. Människor som är bevandrade i juridik, samhällsorganisation, besitter ideologiska och filosofiska kunskaper, så att de klarar att bemöta argument och formulera egna argument.
Kiruna och Lycksele får självständiga universitet. Resurser överförs från universiteten vid norrlandskusten och annorstädes, så att driftskostnaderna för statsmakten blir ungefärligen kostnadsneutrala, men nya byggnader måste givetvis uppföras.
Mittuniversitetet splittras upp så att Östersund blir ett självständigt universitet.
Exploatering av Kebnekajseområdet
På den tiden jag fjällvandrade observerade jag att många som fjällvandrade var antingen utlänningar eller akademiker från södra Sverige. Nästan varje nummer av STF:s tidning Turist hade inslag om fjällvärlden och det var tydligt att skriften riktade sig till sörlänningar. Att nyttjandet av fjällvärlden i första hand finns till för sörlänningars rekreation är ytterligare ett utslag för den kolonialism som Norrlands inland utsätts för.
Väg dras fram till ungefär där STFs Kebnekajseanläggning nu ligger. Högfjällshotell, stugbyar och andra inrättningar skapas. Sveriges mest avancerade skidbackar med fallhöjder på 1000m skapas. (Själva Kebnekajsemassivet undantas från exploatering.) Dessa håller alpin kvalitet. Sveriges finaste alpina skid- och rekreationsmiljö skapas. Vid vår- och höstflyttningar av renar begränsas verksamheten.
Turismen i hela Norrlands inland utvecklas
Många turister, inte minst från Europa söker den fria och tysta naturen. Det fria snöskoteråkandet som ju inte finns i våra grannländer begränsas så att det med utgångspunkt från varje by med någorlunda storlek skall gå att ta sig ut i snöskoterfria områden samtidigt som det också finns områden där snöskotrar är tillåtna. En mosaik av sådan områden skapas över hela inlandet. Fisketurism och turism inriktad mot naturupplevelser utvecklas. Även små orter kan få flygfält, jmf. finska Lappland, t. ex. Vittangi kan vara bas för fisketurism och andra naturupplevelser.
Bygglovsregler och Strandskydd
Strandskyddet utformas så att det skall vara möjligt att ta sig till varje sjö eller viss sträcka av vattendrag för allmänheten. De bästa stränderna som t. ex. badvänliga stränder reserveras för allmänheten. I övrigt upplåts stränder för bebyggelse. Vissa speciellt skyddsvärda sjöar skyddas helt från bebyggelse.
Miljö och Äganderätt
Det är fel att säga att Norrland är kolonialiserat och utsatt för massiv miljöförstöring. Det är Norrlands inland som är det! De stora kuststäderna i Norrland är delaktiga i kolonialismen. Det är där, i Länsstyrelser, Regioncentra och statliga myndigheter som kolonialismen organiseras, genomförs och upprätthålls.
Miljön i Norrlands inland exploateras av företag och människor som inte bor och verkar där.
Det behövs en genomgripande förändring i synen på miljö och äganderätt. De som bäst kan göra avvägningen mellan exploateringen av en naturresurs och den miljöskada som är förknippad därmed är givetvis de människor som stadigvarande bor på orten.
Det nuvarande systemet innebär att äganderätten innehas av och exploateringen av mineraltillgångar, vattendrag och skogar i mycket stor utsträckning beslutas i södra Sverige, ofta i Stockholm, medan miljöförstöringen hamnar i Norrlands inland.
Kom ihåg!
Kirunaborna har inga vänner bland makthavarna i Luleå!
När jag arbetade i Luleå brukade jag säga till kollegor att Luleå har 2 naturliga förutsättningar för sitt näringsliv: hamnen och det omgivande jordbrukslandskapet. Det senare gjorde att man etablerade ett mejeri på orten. Ja, nu har ju mejeriet lagts ner, men de har ju fortfarande hamnen.
Hamnen gjorde ju att man kunde skeppa ut järnmalmen från Malmfälten, men också att man kunde förlägga järnverk i Luleå, eftersom en kuststad ofta är bästa platsen för det eftersom man ju också behövde skeppa kol till järnverket. När man väl har anlagt ett järnverk så är steget inte så långt till att göra stål och därefter metallprodukter som räls och Plannjaplåt och även att ge förutsättningar för övrig metallindustri. När dessa verksamheter väl hade etablerats tyckte statsmakten att man kunde förlägga en teknisk högskola, senare tekniskt universitet, på orten. Faller skeppningen av järnmalm, så faller de övriga dominobrickorna. Det är i det ljuset man skall se bifallen från makthavare i Luleå till LKABs tidigare åtgärder som har inneburit så mycket förstörelse i Kiruna och Malmberget och till de nu aktuella planer där LKAB vill gå vidare med ytterligare förstörelse i Kiruna. Det är mot bakgrund av detta som det inte är så konstigt att den Luleå-baserade tidningen NSD oreserverat stöder LKAB i deras förstörelseplaner för Kiruna.
Luleå är det största samhället i Norrbotten, men ovannämnda förhållanden är bara en del av orsaken till det. Luleå är den i särklass största bidragstagaren i Norrbotten. Bidragen ges i huvudsak genom de statliga anslag och indrivna regionala skatter som följer med lokaliseringen av myndigheter till Luleå. Här är en lista på organisationer som ges ett årligt stöd på flera miljarder kronor:
Luleå tekniska universitet
Bergsstaten
Länsstyrelsen
Polarforskningssekretariatet
Region Norrbotten
Polismyndigheten
Åklagarmyndigheten
Försäkringskassans
Arbetsförmedlingen
Migrationsverket
Pensionsmyndigheten
Skatteverket
Tullverket
Det är inget konstigt att man av rationella skäl vill lokalisera myndigheter till en ort. Men det som inte skall accepteras är att den rationella vinsten som är en följd av detta enbart hamnar i denna ort. Istället skall vinsten spridas ut över alla innevånare. Detta kan t.ex. göras genom skatterabatt till innevånare på andra orter. Med dagens informationssamhälle och digitala teknik låter sig det göras. En indikation på om det blir rättvist är om det uppfattas som hugget eller stucket om en ort får en lokalisering av en statlig eller regional myndighet. Inbegripet i detta ligger också den kompetensförstärkning som en lokalisering av kunniga människor innebär: människor som kan tala för sig och formulera argument.
Det finns ju regionalpolitiskt stöd som ges till andra orter, men eftersom beslut om dessa och deras syfte ofta beslutas om i regioncentra eller av centralmakten tillmäter jag dessa litet värde. Det handlar ofta om små medel, enkla jobb eller udda verksamheter. Lokalisering av universitet och myndigheter till vissa utvalda orter innebär en enorm överföring av förmögenhet till boende på dessa orter i form av ökade fastighetsvärden. Sålunda kan en egnahemsägare i t. ex. Luleå räkna hem en sådan förmögenhetsökning på några miljoner utan att denne gjort ett dugg för saken. För egnahemsägare i Stockholmsregionen kan det handla om flera miljoner i oförtjänt förmögenhetsökning.
Kom ihåg! Kiruna kan inte vänta sig att ha några vänner bland makthavare i Luleå. De förslag, åtgärder och beslut som kommer därifrån har kolonisatörens och patriarkatets, eller numera ofta matriarkatets, kännemärken.
De organisationer som har otillbörlig makt över Kirunas utveckling: LKAB, Bergsstaten, Länsstyrelsen och Arbetsmiljöverkets lokalkontor, är alla belägna i Luleå.
Vad en ägare av ett egnahem som tjänar som ett hem skall kräva ifall en motpart önskar överta marken som småhuset står på. (Motsvarande kan i tillämpliga delar krävas för en bostadsrätt).
Ett småhus skall ersättas av antingen
1. Flytt av egnahemmet med alla tillhörande hus och installationer (uthus, garage, friggebodar, iordningställda uteplatser, planteringar, staket, m.m.) till en ny plats med äganderätt och med samma storlek på tomten eller större och med motsvarande utsiktsvärde och attraktiva belägenhet som närhet till stadigvarande attraktiv natur, eller till en plats som ägaren accepterar som godtagbar ersättning för det förlorade utsiktsvärdet eller belägenheten
eller
2. om det är svårt/olämpligt/omöjligt att flytta egnahemmet, uppbyggnad av nytt likadant egnahem med äganderätt som i alla detaljer är lika det övergivna egnahemmet, med möjliga anpassningar som moderna tvingande byggnadsregler kräver. Motsvarande för tomtstorlek och installationer på tomten som antingen flyttas eller byggs upp på nytt. Samma villkor för belägenheten som i alternativ 1
eller
3. nytt egnahem med tomt med äganderätt som ägaren accepterar som ersättning,
eller
4. ekonomisk ersättning som inte är lägre än vad egnahemsägaren begär.
Kommentarer.
Alternativ 1 och/eller 2 skall alltid finnas med som ovillkorliga alternativ. Utsiktsvärden och belägenhet kan tänkas vara svåra att ersätta i vissa fall. Men det kan tänkas att en småhusägare kan acceptera t.ex. en strandtomt vid en sjö eller älv som ersättning för en fjällutsikt, eller tvärtom. I Kiruna är det möjligt att skapa tomter med fjällutsikt genom att flytta slalombacken på Luossavaara till norra sidan av berget för att frigöra terrasserade tomter på västra/sydvästra sidan av berget som upplåts med äganderätt, efter att LKAB lämnat ifrån sig marken.
Chock och fruktan! Chock och förlamning! Det är den taktik LKAB har använt för att bryta ner motstånd mot dess planer på förstörelsen av det gamla Kiruna. Inom militären används denna doktrin för att snabbt slå ut fiendens vilja att göra motstånd genom överväldigande kraft och uppvisning av makt. Så låtsas LKAB från första början att allt är klart och att det är lönlöst att göra motstånd och att LKABs planer inte ska ifrågasättas. Och kommunledningen spelar med! Om det är av oförstånd eller medveten taktik är svårt att säga, kompetensnivån bland politiker är ofta skrämmande låg. Många saknar förmågan till kritisk analys. En del har fullständigt identifierat sig med att Kiruna skall vara en undergiven gruvarbetarkommun som rättar sig efter Luleås och Stockholms vilja.
Sedan Norrbottenskuriren upphörde med sin bevakning av Malmfälten så finns det bara en tidning NSD, baserad i Luleå, som skriver om vad som händer i Kiruna och Malmberget/Gällivare. Och tidningen, med dess chefredaktör, den tidigare kirunabon Lenitha Andersson-Junkka och dess politiska redaktör Veronica Palm har omedelbart spelat med i LKABs planer. Det är inte svårt att förstå varför. För Luleå är det oerhört viktigt att Kiruna blir en svag ort, en råvaruleverantör som styrs ifrån Luleå. Läs min analys ”Luleås naturliga förutsättningar” av Luleås beroende av järnmalmsbrytningen i Malmfälten. Tidningen kan skriva om hur kirunaborna är ledsna och drar runt på stan med sorgemarscher. Sånt är bra – det är känslor och det säljer bra och är fullständigt ofarligt för LKABs planer. Men ifrågasättande av LKABs planer aktar man sig för.
Det är absolut nödvändigt att de kirunabor som bor inom det område som LKAB vill förstöra själva formulerar sin vilja och förklarar att kommunledningen inte är deras representanter!